Lamu tamu

Lamu tamu, sweet Lamu! Med ett LITET propellerflyg ankom vi till den LILLA flygplatsen. Det är första gången jag går av ett flygplan och i princip kommer ner på en grusplan... hela flygplatsen bestod i princip av ett tak och ett bord där man checkade in. vi tog båten över till ön Lamu. Den ligger längs Kenyas kust, bara några mil från gränsen till Somalia. Själva stan känns som att komma till en annan värld. Trånga gränder, inga bilar, tusentals åsnor som går lösa i gränderna, gamla hus byggda av koraller från havet... På Lamu är stort sett alla muslimer, vilket betyder att det är väldigt många moskéer. Så böneropen skallade flera gånger om dagen. Första omgången redan runt fem på morgonen. Det betydde också att man inte kunde gå lättklädd inne i stan, men en tio minuters båttur eller 45 minuters promenad tog oss till de lååååååånga vita stränderna!

Den viktigaste farkosten på Lamu, förutom att rida på åsna, är dhow. Det är en slags segelbåt. Det var många båtägare som ville ta med turister ut på båttur. Så vi tog oss en tur till en annan ö. Vi puttrade fram längs mangrovträden och kom efter en stund till ett korallrev där vi snorklade och tittade på fiskar i alla möjliga klara färger. Efter detta seglade vi till en öde strand där de tre männen på båten laga mat till oss, fisk, ris, mango, papaya och banan. Vi badade och njöt livet innan vi seglade tillbaka till Lamu igen.

En dag var det dhow-race på Lamu. Det drog verkligen folk! hela strande var full av män i kjol/sarong/kikoyi och kvinnor i hijab/burka. Vinsten var 70000 shilling, vilket är väldigt mkt pengar här. Så det var inte konstigt att folk följde racet med stort intresse. Enda problemet var väl att många av båtarna var ägda av antingen vita eller rika, så hur mkt pengar de som verkligen segalde vinnarbåte fick, det är en helt annan historia... Det är mkt här som är orättvist...

Utsikt över Lamu-town och den Indiska oceanen.

Som sagt, det var som att komma till ett annat land, när vi kom till Lamu. Folk gick i andra kläder, kulturen var annorlunda, maten... Vi åt så klart massa fisk, och festade loss på grillad hummer och krabba, som verkligen hade ett pris som passade vår plånbok :-)

Efter en vecka på Lamu tog vi det LILLA flyget tillbaka till Kisumu igen. Lite brunare, lite mer avslappnade och med massa nya krafter till de sista dagarna på jobb. Vi har förresten fått två nya sambos i huset; Linda och Angelica från Sverige. Så nu e d Andreas and the swedish girls som regerar i Kycklinghuset;-)

weekend i nairobi

Efter en arbetsvecka tog vi en tur till huvudstaden. Vi såg på stan från en hög konferensbyggnad, det blåste vääääääldigt mkt, som ni säkert ser på bilden... Vi bodde på ettt härligt hotell, men pool på taket. Så dagarna startade med ett bad, vilket alltid är skönt!

Vi tyckte själva att vi var ganska effektiva, vilket var lite lättare i Nirobi eftersom det var betydligt svalare där än i Kisumu. Vi gick på nationalmuseet, ett museum för modern konst, var i Karen Blixens hus, var på ett giraff-center, gick lite i butiker, var på Masai market och drack cappuccino på café. Man får ju passa på!

Sista kvällen var vi på en restaurant som serverade grillad mat, massa olika typer av kött! förutom gris, ko, kyckling och kalkon åt vi struts, krokodil och kamel :-) Snacka om kött-chock! Vi som mestadels äter vegetarisk mat här.

På söndagen var vi i en stor pingstkyrka på möte, vilket va skoj.

Nairobi var en härlig huvudstad, men det var skönt att styra kosan tillbaka mot Kisumu och mer landliga förhållanden efter en helg! Vi kände att vi var tillbaka när vi satte oss i taxin från flygplatsen, körde ut på de HÅLIGA grusvägarna och kände doften från ett bål där det lagades kvällsmat :-)

tiden går fort...

...när man har roligt. Nu är det bara två veckor kvar och det känns som ingenting. Känns som om vi både har varit här länge, men samtidigt kom förra veckan. Vi jobbar på med gatu-barnen och i slum-skolan, men har tagit oss lite semester för tillfället. Just nu sitter jag på en takterass på Lamu, solen går snart ner bakom kokos-palmerna och det blåser en ljummen vind. Livet är härligt!!!

skön kväll på takterassen med utsikt över indiska oceanen och lamu town

För några helger sendan var vi på en av östafrikas största marknader, Kibuyu market. Det var enormt stort, väldigt många människor och, så klart, väldigt varmt. Man kunde köpa det mesta, från en höna, en klänning, till bildelar. Marknaden var nästan som en labyrint, vi var riktigt stolta när vi hittade ut till samma plats som vi kom ifrån, utan att behöva be om hjälp. Det är synd att man inta kan lägga ut doft-filer på internet, så kunde jaggett er doften av marknad... över huvud taget är intrycken genom sinnena intensiva här: kvinnor, män och barn iklädda starka färger och tydliga mönster, ljuset, värmen, Afrikas röda jord, och dammet från den som verkar komma genom och linka sig in överallt! (i kläder, skor, i huset...). Men dofterna alltså, du kan gå några meter och ha känt doften av nylagad chapati, doften av toalett (eller på Lamu, åsne-bajs), doften/stanken av umena (torkade småfiskar), en eld som brinner, friterad fisk,nybakade mandazi (typ doughnuts)... listan kan göras lång.

välja avocado är en konst!

viting på kenyansk marknad... något sådant väcker så klart uppsikt!

En annan festlig sak vi har gjort i Kisumu är att besöka The Impala Sanctuary. Det är en slags djurpark, bara att några djur inte går i bur. Lite ovant att djuren kom så nära... när man står en meter från en leopard, med ett nettinggjerdet mellan dig och djuret, så är man liksom inte lika kaxig längre... Impalaer gick så klart runt fria, och apor bodde i träden, i vassen/gräset intill sjön bodde pytonormar och flodhästarna kom upp för att äta gräs på natten (så vi såg dom inte). Jag matade en apa, det kändes barnsligt nog väldigt kul ;-)

vår guide va alla fall inte rädd at bli biten...

Until next time:
hakuna matata och glöm inte att ta livet pole pole (slowly slowly, ingen stress här på lamu inte...)
charlotte och andreas

charlotte akini

Våra kollegor på Interfelk, från vänster: Mary, Sylvanos och Roseanne.

Igår efter att dagen på skolan i slummen va slut, satt jag och roseanne (läraren jag jobbar med) och arkiverade papper. hon frågade om jag fått ett keyanskt namn än, och det hade jag ju inte. så då blev jag charlotte akini, vilket betyder att jag e född på morgonen. jag och andreas hade börjat undra varför så sjukt många hade typ samma efternamn eller nåt... akini, atioeno ochiambo... men det va ju bara när de var födda på dagen. så lärde vi oss det. i onsdags lärde jag mig förresten att laga chapati av dorothy som jobbar i köket på kontoret. det va väldigt trevligt och väldigt varmt att stå å kavla kenyanska pannkaksbröd i köket!

fredag e ju alltid fredag, i Norge, i Sverige och i Kenya. Jag och andreas (eller andrea/andrew som många kallar honom här) ser fram emot några lediga dagar. man e inte van att jobba i upp till 40 graders värme...

Charlotte i full fräs m chapati :-)

Ogiek - sol som gud, månen dens kone og stjerne deres barn



Det er mange som kommer for å bli bedt for når Jan inviterer folket frem


Forrige søndag dro vi sammen med Jan til Ogiek stammen. Vi forlot Kisumu by med yrende liv, markeder, tarfikkerte veier og ut på landsbygda. Ferden gikk forbi store sukkerplantasjer og deretter videre opp i høyden der de store farmene med vidstrakte tepper med teplanter ligger. Ytterligere opp i høyden kom vi fram til Ogiek stammens nye hjem. Og godt er det at Jan har en terrengbil ellers ville vi umulig kommet fram!

Etter gudstjeneste ble vi invitert med inn for å rådslå. En av ledrene fortalte at stammen hadde bodde inne i de dype urskogene inntil 2005 da de kom i kontakt med Jan. De hadde minimalt med kontakt med omverdenen og levde av jakt og sanktning av det skogen tilbød. De ba hver natt til til solen om at den måtte stå opp neste dag og fryktet for solens gudommelige kraft. Månen var solens kone og stjernene trodde de var barna. Underlig å tenke på at dette var i 2005! På samme tidspunkt ble de jaget ut av skogen av myndighetene.

Jan har har evangelisert og folket har kommer til tro! Han har bygd kirke og ansatt pastor. Skole er også på plass slik at barna kan lære og lese. Tanken er at stammen selv etter hvert skal finansere dette, men en utfordring er at stammen ikke bruker penger, de bytter jordbruksprodukter. Dermed får ikke kirken inn kollekt i vanlig fortand, men en maishaug lå i det ene hjørnet!

Underlig å vite at det fortsatt finnes slike folkegrupper i Kenya, et av Afrikas med velutviklede land.  Før vi reiste spiste vi finfin middag med nyslaktet høne og andre godsaker!

Å bli tatt bile av er enda mer populært enn å speile seg i Jans bil!

Chawa-krig, ugali och matte...

Arbetsdagarna har börjat ta form. Vi jobbar tre dagar i veckan med rehabilitering av gatubarn. I realiteten gatu-pojkar. Inte för att det inte finns flickor på gatan, men de är svåra att få tag i; de jobbar i barer, är prostituerade osv. Pojkarna däremot kan man träffa på överalt på gatan, särskilt på kvällen. Gatubarnen har själva delat in staden i olika områden, som kallas "bases". Alla pojkar vi hittills har träffat kommer från samma bas. Många sniffar lim, något de inte får lov till på rehab-projektet vi jobbar på.

Rehabiliteringen startar i januari, något som innebär att rekruteringen är i full gång. I onsdags var det 20 pojkar. Med skandinavisk mått mätt är vardagen på projektet minst sagt annorlunda. Dagen startar med att pojkarna utför sina sysslor, några städar klassrummet, andra tänder elden där det ska lagas majsgröt (dagens första mål mat som de får gratis på projektet) och alla byter om till skoluniform och tvättar sina kläder. De kläder de kommer i är det de äger, några har med sig några småpengar, annars har de i princip ingenting. Kläderna är SMUTSIGA och sönder, och hos många FULLA av lus (chawa). Detta var grunden till att onsdag var dagen för chawa-krig. Vi kokade kläderna på bål i skolgården, och alla löss dog. När alla sysslor är utförda och pojkarna har ätit gröt, börjar skoldagen. De har antingen matte, engelska eller swahili. Nivån varierar väldigt, och har absolut inte alltid med ålder att göra... Lunch lagas också av pojkarna själva, det är ocfta ugali (en hård majsgröt som man äter med händerna), skumawiki (en grön växt som kan liknas lite vid spenat) och kanske lite ägg eller umena (vääääääldigt små fiskar som är torkade). Pojkarna imponerar oss med sina kok-konster, det m¨rks att många har klarat sig själva i många år, trots sin unga ålder.

Bön och lovsång och counceling-grupp är också på schemat varje dag. I onsdags pratade pojkarna om vad som var svårt med att leva på gatan. En berättade att de blev slagna av de större pojkarna hela tiden, och att de stal de yngre pojkarnas kläder. Alla drömmer om att få gå i vanlig skola... Några sitter kvar inne under rasterna och jobbar i böckerna, något som ju inte händer så ofta i svensk eller norsk skola direkt...

Det är slående hur enormt stor skillnad det är mellan deras barndom och barndommen i Norge eller Sverige, och vilka möjligheter vi har att hjälpa barna som inte har det bra. Ibland känns olikheterna så stora att det nästan inte går att jämföra mellan det liv vi lever och det liv som många lever här. För även om man inte bor på gatan, så har många väldigt lite pengar och arbetslösheten är stor.

Många kramar
Charlotte och Andreas

(bilderna är från lunchen)

Kyllinghuset

Her bor altså vi, i Kyllinghuset! Misjonær Jan har tatt godt imot og innlosjert oss i Kyllinghuset, eller gjestehuset om man vil. Vi har for øyeblikket det lille huset for oss selv, med 2 soverom, eget bad, stue og kjøkkenkrok. Helt perfekt. Huset ligger et kort steinkast fra hovedhuset og hele tomten ligger på et område med bevoktet port slik at vi er helt trygge!

Jeg imponert over mottakelsen vi har fått av Jan og kona Ann. De inviterer stadig til store middager og inkluderer oss i det meste. Blant annet har vi vært i Anns kirke, vært med på indisk restaurant og i morgen drar vi sammen med Jan til Ogik folket. Jan skal evangelisere, spennende å være med på!

Ellers kan vi rapportere om at det er over 30 grader i dag og vi har vært på et hotell/resort ved Victoriasjøen. Vi badet i badebasseng,solte oss og spisste middag i skyggen. Litt luksus kan man unne seg i helgen, særlig med kennyanske priser som er betraktelig med komfortable enn det vi er vant til!

Doften av Afrika

Vi är framme! Efter många långa timmar i Amsterdam (som för övrigt är en skön flygplats med bibliotek och peis) och en lång flygtur med lite sömn, nådde vi Kenya och Nairobi. Väl av flygplatsen kom den emot oss, den söta doften av Afrika! Härligt att vara tillbaka. Vi flög vidare till Kisumu och blev mötta av Annes son (Jans fru) och en medarbetare i Interfelk. Alla har välkomnat oss på bästa sätt. Det här är en vänlig plats! Det var skönt att äntligen vara framme. I helgen har vi sett oss omkring i Kisumu. Vi försöker lära oss lite kiswahili, det går väl sårdär... Igår och idag har vi sett mer av arbetet som drivs här och fått information om vad vi ska jobba med. Vi ska mestadels vara med på rehabiliteringsprogrammet för gatubarnen. Imorgon blir arbete på riktigt!

varma kramar

Chalrotte och Andreas

Pakking, pakking og litt til pakking!

Bildet taler vel for seg selv!

Snart på väg...

Nytt år, nya äventyr!

Efter sköna juldagar i sthlm och råde, och supert nyårsfirande på Sagene, är det bara dagar kvar tills vi ska resa. Det hela känns ganska overkligt. Vi har börjat packa...